Och så vill jag prata med dig

På försommaren 1930 råkades Eyvind Johnson och Elmer Diktonius för första gången, det var i Stockholm. Hos båda fanns ett kontaktbehov, en längtan efter en jämbördig motpart att diskutera livets och litteraturens problem med, och deras möte blev upptakten till en omfattande brevväxling som varade i femton år.
Diktonius upplevde den finlandsvenska litterära miljön som ett mycket trångt rum, han traktade efter bredare gator att gå på. Eyvind Johnson behövde någon som hade gehör för hans experimentella strävanden inom romankonsten. Breven blev å ömse sidor öppenhjärtiga och uttrycksfulla, och ger en unik kunskap om två diktare som båda gick sina egna vägar.

Örjan Lindberger, mångårig Johnson-forskare, har ställt samman och kommenterat breven, och han har också skrivit ett initierat förord.