Fältens ögon: En tjuvasjisk antologi

Fältens ögon – en tjuvasjisk antologi tecknar ett litterärt porträtt av ett av de små icke-ryska folken i Rysslands hjärta. Tjuvasjerna, vars kärnland är beläget vid mellersta Volga, halvvägs mellan Moskva och Ural, är ett folk med alldeles egna drag, som in i modern tid bevarat både en djupt rural kultur och levande spår av den särpräglade förkristna tron.

Antologin slår en vid båge från äldsta tid fram till våra dagar. I det äldsta, muntligt traderade materialet finns böner och besvärjelser, men framför allt texter som beledsagat den tjuvasjiska religionens många ritualer. Dessa ritualer har, i en kultur som in i vår tid väsentligen saknat skriftspråk, utgjort en religiös kodex, och ger inblickar i tjuvasjisk föreställningsvärld. Därpå följer en samling tal och sånger, knutna till vardag och högtid i det rurala tjuvasjiska samhället. Den avslutande delen följer den tjuvasjiska litteraturen från uppkomsten av en skriftkultur in i vår tid via poesi och etnografiska anteckningar.
Gennadij Ajgi, som sammanställt Fältens ögon, räknas till den ryska nittonhundratalspoesins stora förnyare, men är ursprungligen tjuvasj, och har bevarat starka band till sin bakgrund. Med sin antologi har han både öppnat för inblickar i hans hemlands säregna universum och givit en nyckel till sitt eget författarskap.

Den svenska utgåvan är översatt av Annika Bäckström och beledsagad av tre sviter tuschteckningar av den tjuvasjiske konstnären Anatolij Mittov.

Gennadij Ajgi föddes 1934 i den sydtjuvasjiska byn Sjajmurzino. Fadern, som stupade i andra världskriget, var lärare i ryska, modern kom av en släkt med hedniska präster. Kom i början av sextiotalet till Moskva som ung tjuvasjisk poet för att studera vid Gorkijinstitutet. Här kom han i kontakt med bland andra Boris Pasternak, som uppmanade honom att övergå till att skriva på ryska. Han skriver ännu på sitt modersmål, men är idag framför allt känd för sina dikter på ryska. Arbetade under sextiotalet vid Majakovskijmuséet, och ägnade sig åt det tidiga nittonhundratalets modernistiska måleri och litteratur. Ingick i undergroundkretsar av målare och författare, och försörjde sig, sedan han 1969 mist sin tjänst, huvudsakligen som översättare till tjuvasjiska, utan något erkännande och under åtskillig fientlighet från officiellt håll. Bland översättningarna finns ett stort antal sånger och epistlar av Carl Michael Bellman, som gjordes via ryskan vid nittiotalets mitt och blev utgångspunkt för den tjuvasjiska bellmanism, där Ajgi än idag är en av de samlande gestalterna. Ajgis egen poesi hör till vår tids främsta, men trots att den sedan länge publiceras i utlandet både i original och i översättning förblev den i stort sett helt opublicerad i Sovjetunionen fram till 1987. Har på svenska tidigare publicerats med Tystnad, snö (1994) och Bugning för sången (2002).