Vänder sig om
01.12.08:
En hatmaskin för att bekämpa astma och fetma och sanningsanspråk. Molande cement, monoton plåga, döda kroppar hänger från lyktstolparna, vapnets tyngd internaliserad i den egna kroppsvikten, språket är virus, sädesvätska, klibb. Här, där, i det osynliga, längs gränsen mot Gud, kippar det efter luft, ett andetag, något i dig kan bara andas där, i det faktiska, befriat från hopp, berättelser, tröst.
En bok som vill skruva ur dörrarna ur hissarna, skruva ur gångjärnen ur språket, smula väggarna till betongdamm, krossa fönstren till vit, gnistrande öken, skruva sönder orden till brus. Nej, vänta. Rewind. En bok som inte vill någonting, som inte är en bok. Play. Aphänder griper efter något som sjunker undan. Kanske är det också ett vittnesmål om tröttheten som tynger köttet och brosket i en värld av ljus, binär kod, nomadiskt, elektoniskt krig. Rewind. Stop. Play.
Äcklet i tingens ytor. Någon i boken letar efter prislappar på träden, på bergskedjorna, en prislapp på solnedgången. En bok om renhetens omöjlighet i det kapitalistiska världssystemet, och om att det måste upphöra, att man kan inte andas längre, klibb.
Blubb, blubb, en vindfångare för det psykotiska i samtiden, i sexualiteten, i marknadskrafterna. Brusande skärmar, krig. Rationellt hat, som kylan ur ett bårhus. Avskyvärda bilder och begär, som är våra. Bilder av Europa. Slakteriet, barnavårdscentralen, myten om Medea. En turist betraktar en tibetansk begravning, hur benen krossas till vitt mjöl, sprids i vinden.
Pardoxalt - eller kanske inte, om bara hat kan vara rent här, i det blottade, nakna - det finns en värdighet i detta utplånande flöde, en lycka som det förstörda i mig förstår, att ingen ska vara lycklig i denna värld, denna massgrav, ingen ska inbilla sig identitet, en position utanför.
I den malande flodvågen av politiska termer, skräck, död, skriver Jönsson "Vahettere tidlösa tidlösheter" och jag skrattar. Han skriver "löjliga småborgare" och jag blir lycklig. Enorm längtan efter vila. Perpetuellt arbete. Arbete pågår också i sömnen. Böcker om klass, sorg, självförakt. Ännu en komponent till en väldig, vit harakirimaskin. Världar där ingen räddar någon. Förtvivlade böcker. Bröcker. Förtvivlade syster. Döda när du dödas.
