Handbok

Här skriver en människa förankrad i sin egen värld, en mogen konstnär som inte behöver luta sig mot teorierna på modet, en ensam ­begrundande herre som självironiskt kallar sig för ”penselsvängare”. Han talar till läsaren på samtalsnivå, som om vi var i samma rum, i varsin länstol, eller möjligen bläddrande i samma konstbok. Det djupa allvaret paras med humor och distans visavi honom själv, hans verk, och de yrkesmässiga funderingarna.

ur Gabrielle Björnstrands efterord