Tomma gator och gula lyktor

Poeten, kritikern och konstvetaren Debora Fogel utvecklade utifrån den modernistiska visuella konsten teorier om litterärt skapande. Dikterna i hennes första bok Togfigurn (Dagfigurer, 1930) utformades som språkliga motsvarigheter till kubism och geometrisk abstraktion, och i förordet deklarerade hon att hon betraktade sina dikter som en ny ­poetisk stil. I urvalsvolymen Tomma gator och gula lyktor ryms dikter ur hennes båda samlingar Togfigurn och Manekinen (Skyltdockor, 1934). Beila Engelhardt Titelman fortsätter här sitt viktiga arbete med att introducera kvinnliga jiddischspråkiga poeter på svenska. Tillsammans med Sara Mannheimer har hon gjort urvalet, översatt och försett boken med såväl förord som efterord och kommentarer.

Debora Fogel (1900–1942) föddes i Galizien, en del av dåvarande Österrike-Ungern, i en intellektuell polsktalande judisk familj. Hon levde större delen av sitt liv i Lwów, där hon verkade som författare och kritiker. Hon hade djupa kunskaper i judisk, polsk, rysk, tysk, fransk och engelsk litteratur och konst och skrev sina dikter på jiddisch. Med sin egenartade, experimentella poesi har hon jämförts med Gertrude Stein. Hon sköts till döds i gettot i Lwów.