Resebrev 1921–1952

241,-

"För en i länder och tider vittskådande berättarkonst", står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson 1976 delade med Harry Martinsson. Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar – under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen. Flertalet av resebreven i denna volym har aldrig tryckts i bokform.

Björn Gustavsson – som står för urval, förord och kommentarer – är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson (Olibrius och gestalterna, Bonniers, 1986) och en CD med inspelningar av författaren (Frihet är det bästa ting, Eyvind Johnson-sällskapet 2003).

Nøkkelord: Prosa