Stockholm brinner (inte) igen

Stockholm brinner (inte) igen, eller? Något verkar brinna i Martin Luuks manifest, men kanske »brinner« det bara. För Stockholm är en stad där ingenting händer, det bara »händer«, det är efterfest i AD:ns byxor och alla är välkomna, men ingen minns adressen och portkoden är fel.

Enda möjligheten är kanske att hoppa av, men avhopparen blir en »avhoppare«, och snart kvarstår inte längre någon flyktmöjlighet alls från citattecknen.

Stockholm brinner (inte) igen är en affisch som skriker efter att sättas upp på stan, eller över AD:ns fussbollspel. Ett öppenhjärtigt rop på hjälp som desperat försöker ta sig ur formatet »ett öppenhjärtigt rop på hjälp«.

Martin Luuk, född 1968 i Stockholm, är manusförfattare och medlem av Killinggänget. Detta är hans femte skönlitterära text, och hans första på Modernista.