Utveckling som frihet

1999 fick Amartya Sen Nobelpriset i ekonomi för sin forskning i gränslandet mellan ekonomisk teori och moralfilosofi och för sina studier av fattigdom och svältkatastrofer. I Utveckling som frihet ger Sen en bred översikt av sin s.k. capabiltity approach, som ersätter det traditionella ekonomiska nyttoperspektivet med en inriktning på människors förmåga, på vad de är i stånd att göra och vara. Människors »förmåga» är deras frihet att realisera av dem värdesatta sätt att fungera. Den fattigdom som stora delar av världens befolkning lever under innebär en förlust av förmåga och därmed av frihet, och utveckling bör, enligt Sen, förstås som en process som utvidgar människors frihet, snarare än som bara ekonomisk tillväxt mätt i BNP per capita. Frihet är emellertid inte bara ett kriterium på utveckling, det är också ett medel för utveckling, och Sen betonar särskilt den roll som kvinnors frihet, deras förmåga att styra sina liv, har för befolkningsfrågan och den ekonomiska utvecklingen i fattiga länder. Sen väver i sin bok samman ekonomisk-teoretiska och moralfilosofiska resonemang med ett omfattande material om ekonomiska förhållanden och människors livsvillkor. Han presenterar sina studier av orsakerna till svältkatastrofer, tar upp de mänskliga rättigheterna i ett interkulturellt perspektiv och diskuterar demokratins betydelse för övervinnandet av fattigdom och underutveckling.

AMARTYA SEN har varit professor vid Harvard och är numera verksam vid Trinity College, Cambridge.