Strindbergs värld

August Strindbergs verk är inte bara berättelser om yttre förhållanden och objekt, de är också uttryck för ett skapande medvetande. Genom närläsningar av sex stilmässigt representativa verk, däribland Fröken Julie och Inferno, frilägger Karin Aspenberg i denna studie en provisorisk föreställning av medvetandets erfarenhetsvärld och bryter ny mark inom Strindbergsforskningen. Studiens syfte är att söka författaren i den litterära texten, inte i en objektiv verklighet. Verket är allt, upphovsmannen saknar betydelse. Att belysa sambanden mellan subjekt, språk och värld i Strindbergs litterära oeuvre är möjligt tack vare metoden tematisk kritik. Utmärkande är en filosofisk förankring i hermeneutiken och fenomenologin. Aspenberg visar på att Strindberg i sitt skrivande är djupt involverad i en kamp med tillvarons villkor, inte minst en fundamental upplevelse av tomhet. På så vis lyckas hon följa en på ytan dold strategi och samtidigt problematisera textens ideologiska budskap. Strindbergs författarskap kan förstås som ett existentiellt projekt att dels inför läsaren konstruera en logiskt grundad författarimage, dels söka en lösning på tillvarons intighet.